Den är rosa, levande är berättelsen om min anonyma njurdonation. Vid en anonym njurdonation ger donatorn sin ena njure till den mottagare som sjukvården bestämmer. Donatorn kan inte påverka valet, och får inte veta vem som fått njuren.

Varför har jag skrivit denna bok? Och varför skulle någon vilja läsa den? Ett enkelt svar är att organtransplantation faktiskt berör alla. Var och en av oss kan en dag behöva ett nytt organ för att överleva.

Ett antal människor väntar på ett nytt hjärta, lungor, njure eller lever. De flesta transplantationerna görs med organ från avlidna. Men när det gäller njure är en närstående levande givare rätt vanligt. Transplantationen ger den sjuke en ny chans till liv. Kön för att få ett nytt organ är lång, och många avlider i sin väntan.

Det var ingen självklarhet att skriva boken. Först en tid efter operationen började jag förstå vad jag hade gjort. Och det var då jag insåg att mina erfarenheter kunde vara av intresse för andra. Jag är den andra anonymdonatorn i Sverige. Hittills (2008) har ungefär tio sådana njurdonationer gjorts.

De flesta har aldrig hört talas om anonym njurdonation. Inte heller har sjukvården riktigt funnit sina former och rutiner. Det finns väldigt lite skrivet om njurdonation och min bok är den första om anonym njurdonation.

På en del håll anses anonym njurdonation kontroversiellt. Varför ska man utsätta en frisk människa för risker när det inte är fråga om att hjälpa en närstående? Varför vill någon ge en njure till en helt okänd? En del tycker också att donatorn ska iaktta en livslång anonymitet och tystnad.

De flesta som funderar på njurdonation vill veta hur andra tänkt, hur det kommer att gå till och hur det har gått efteråt. Varje transplantation är unik. Men att höra en annan människa berätta är ofta ett stöd när man överväger en stor sak. Jag vill visa hur en anonymdonator tänkte och resonerade inför ett oåterkalleligt beslut.

Genom boken vill jag också göra anonymdonation mer känt. Jag vill försöka avdramatisera och avmystifiera anonymdonation. Boken är berättelsen om en lyckosam njurdonation. Den ledde till att en allvarligt sjuk medmänniska fick en chans till ett bättre och friskare liv.

Däremot vill jag inte försöka övertyga andra att donera en njure anonymt. Att bestämma sig för att ge sin ena njure är ett mycket personligt beslut. Det är bara jag själv som i mitt innersta kan pröva om jag verkligen vill. Men jag hoppas att boken ska bidra till att fler bestämmer sig om organdonation efter sin död. Det är viktigt att ta ställning, och att göra sin vilja känd. Och det är lika viktigt oavsett om man vill att ens organ ska kunna användas för transplantation eller inte.

Länkar till mera läsning >>