Kidneybönans njurblogg

När jag sätter mig ner för att skriva om Johan Appelbergs bok Den är rosa, levande tittar jag först igenom mina favoritbloggar. Då ser jag att Bloggvärldsbloggen har ”hjältar” som veckans bloggtema. Det passar verkligen bra. Att ge bort en njure under sin livstid tycker jag är en hjälteinsats fullt i klass med att rädda folk ur brinnande hus, gömma flyktingar och andra handlingar som kräver stort civilkurage.
/-----------/
[Johan Appelberg] går grundligt till väga. Han analyserar sina skäl för att vilja donera ordentligt och diskuterar dem med en nära vän som är läkare, med sjukhusets kurator, med läkaren som håller i utredningen och med en präst. Han vrider och vänder på argumenten för och emot. Han beskriver hur ställningstagandet gradvis mognar fram hos honom. Jag är minst lika imponerad av hans personliga mognad som av hans beslut.
/---------/
Det finns en hel del fakta om transplantationer i boken, men tonvikten ligger på Johans tankar och upplevelser. För mig som väntar på en njurtransplantation har det varit oerhört givande att få läsa om en transplantation från donatorns perspektiv. Förhoppningsvis har det gett mig en större förståelse för vilka frågeställningar min egen presumtive donator ställs inför, även om olika människor naturligtvis har olika utgångspunkter och upplever liknande situationer på olika sätt.

Kidneybönans njurblogg, den 5 oktober 2009

BTJ:s omdöme

… Ur vardagens praktiska perspektiv inser han att en anonym njurtransplantation är ren galenskap men ur ett evighetsperspektiv är donationen betydelsefull. Efter att ha stått i händelsernas centrum kommer efter operationen den klassiska tomheten då donatorn går hem och förefaller att glömmas bort. Detta är en stark men enkel berättelse av en mogen man med kristen livssyn om tankar och känslor längs vägen till ett viktigt beslut.”

(Olof Selroos, Bibliotekstjänst)

Njursviktigt

”… [Johan Appelberg] är en av de ca åtta personer i Sverige som anonymt donerat en njure. I våras trädde han fram ur anonymiteten genom att ge ut en bok om vad som lett fram till hans beslut att donera och sina upplevelser och erfarenheter i samband med detta; Den är rosa, levande (Instant Book, 2007).

Jag som själv är transplanterad (nekronjure) berördes mycket starkt redan av titeln och naturligtvis hela berättelsen. /----/ Efterhand i vårt samtal står det klart för både Johan och mig att vi som givare och mottagare har mycket gemensamt. Jag tänker då bl.a. på den lycka jag kände efter transplantationen, inte bara för att ha fått hälsan tillbaka utan också över själva gåvan. Denna lycka, glädje, som uppenbarligen också finns hos en givare.”

(Eva Söderkvist, NJURsVIKTIGT  4/2007)

Lidingö Tidning

”Lidingöbon Johan Appelberg har bara en njure. Den andra valde han att donera. Vem som numera går omkring med hans gamla njure vet han inte, eftersom donationen gjordes anonymt. Under julhelgen 2003 råkade juristen och statstjänstemannen Johan Appelberg höra ett radioinslag om njurdonation. Ett år senare satte han sig på tåget till Akademiska sjukhuset i Uppsala, beredd att genomgå den blott andra anonyma njurdonationen i Sveriges historia. De tankar och överväganden som ledde fram till hans beslut kan man läsa om i boken Den är rosa, levande – om en anonym njurdonation.

(Mattias Kamgren, Lidingö Tidning)

Läsarbrev

Boken berör mig också extra djupt eftersom jag har en nära vän som är njursjuk sedan ungdomen. Han blev transplanterad för ca tio år sedan efter att ha haft dialys 6 ggr/veckan och har bokstavligen fullt liv tack vare det. Ibland har jag själv tänkt att jag skulle ge min ena njure till honom men det har stannat vid en tanke då det känts allt för stort och jag inte skulle ha mod till det. Tack för att jag fick läsa din bok, det finns hopp om mänskligheten när det finns människor som du.

Ulla-Lena Nilsson, Simrishamn